Arkiv | Juridik RSS feed for this section

Stjärnfamilj bortom lagen

13 Dec

Det är inte lätt att vara  fler än två föräldrar. Mest på grund av  hur omgivningen och lagen ser på ens föräldraskap och den otrygghet det ger. Här har vi ett exempel på hur det kan gå att lösa några knutar. http://www.ottar.se/artiklar/stj-rnfamilj-bortom-lagen

Annonser

Se bakåt för att komma framåt

6 Feb

frillorSå fel man kan tro.

Jag trodde att kyrkvigslar varit det enda giltiga så länge Sverige varit kristet.

Att Sverige haft samma lagar kring samlevnad och arvsrätt i alla tider

Att monogama livslånga äktenskap varit den enda juridiskt bindande samlevnadsformen i Sverige.

Att polygyni inte förekommit i Norden.

Och att ”oäkta” börd setts som skamligt fram till modern tid.

Sedan läste jag ”Frillor, fruar och herrar – en okänd kvinnohistoria” av Pia Gadd (Fischer & Co).

Pia Gadd skriver konkubinernas historia, som visar sig vara mycket rikare och mer mångfacetterad än jag hade en aning om.

I korthet: I över tusen år var frilloväsendet en socialt och juridiskt accepterad samlevnadsform i Sverige. Lagen tog hänsyn till detta – den var anpassad till hur människor faktiskt levde, rent bortsett från kyrkans krav. Först 1734 avskaffades frillans ställning i lagen, för övrigt samma år som kyrkan fick monopol på juridiskt accepterade vigslar.

Skälen till frillans existens var många.

Långt tillbaka, vid tiden när den kristna kyrkan sände missionärer till Norden, var det en makt- och statusfaktor att ha många kvinnor och barn. En stor barnaskara var en tillgång, oavsett om de fötts med kyrkans välsignelse eller ej. Det finns runtexter som kan tolkas så att två kvinnor rest en sten över en gemensam make.

På medeltiden förväntades en prins eller adelsman gifta sig strategiskt. Men innan den rätta gemålen var funnen kunde han ta sig en älskarinna från en lägre klass, med hennes fars tillåtelse. Förbindelsen kunde ge hela familjen ett statuslyft. Frillan hade absolut ingen horstämpel, utan fick en accepterad roll vid hovet. När älskaren gifte sig fick hon avgångsvederlag i form av gods, gårdar och en äkta make med hög status. De gemensamma barnen uppfostrades oftast i pappans släkt och fick titlar och arv.

Även vanligt fattigt folk valde ofta att sammanbo i stället för att gifta sig kyrkligt. Dels var en vigsel kostsam, dels hade kyrkan en mängd regler för vilka som inte fick ingå äktenskap. Till exempel var ”andlig” släkt genom fadderskap ett hinder. Men ett par som delat säng och hushåll i tre år räknades som gifta.

Och sedan fanns prästerskapet, som ofta hade familjer, trots kraven på celibat fram till reformationen.

Så pratar vi om någon slags protopoly här? Relationsanarki långt innan ordet var påtänkt? Jämställda parallella kärleksrelationer som blomstrat bortom kyrkans maktsfär?

Nej, nej, det är inte vad jag försöker komma till. Pia Gadd blottar en kvinnohistoria som handlar om snedfördelad makt utifrån kön och klass. Män har förhandlat med män om tillgång till kvinnors kroppar för lust och för ättlingar. Och kyrkligt vigda hustrur har haft företräde framför frillan och hennes barn.

Men min poäng är att nästa gång någon hävdar att äktenskapet alltid sett likadant ut, att livslång monogami varit det enda accepterade och att lagarna kring familjebildning och arvsrätt aldrig någonsin har ändrats och därmed inte kan ändras i framtiden, då är det bra att ha läst på sin historia.

%d bloggare gillar detta: