Jag läser Questionable Content regelbundet, och har länge tänkt att den som skriver serien nog har relativt god koll på polyamori… och jo, idag tycker jag nog det visade sig solklarare än nånsin.
Nej, den serien handlar inte om poly, den handlar om vissa personer och deras inbördes relationer. Poly finns med som ingrediens, i varje fall än så länge (jag skulle inte bli förvånad om J.Jacques spinner vidare på det nångång, dock). Serien är fortfarande läsvärd.
Jag har varit pa en poly-munch* i San Francisco i borjan av forra veckan. Det var proppfullt i den delen av fiket som de satt i. Jag fick antligen traffa en natbekant, Pepper. Jag hittade ett par nya bekantskaper dar, varav jag tog en fika med och umgicks nagra dagar med en senare under veckan. Min nya van tog med mig ut pa sightseeing, hem till nagra polyvanner och pa en kort visit pa en lugn familjefest hos nagra andra polys. Jag umgicks en halvdag nu i veckan med en av dem vi halsade pa. Vi hade intressanta diskussioner om bland annat flersamhet. Han och hans fru har levt poly i over tio ar.
Idag fick jag skjuts hem fran en forelasning av nagra som visade sig vara poly. Vi pratade dock inte nagot om sadant. Det verkar vara ganska mycket polygrejer och flersamma manniskor har i The Bay Area, speciellt San Francisco. Jag har dock inte kunnat vara med pa mer. Det finns en massa roliga och intressanta saker att delta i och upptacka.**
/polyfire
*Munch ar ungefar fikatraff, men det kan innahalla vad som helst fran en kopp te till en middag till knytis. Nagon annonserar ut tid och plats och har ansvaret for evenemanget och vem som helst kan dyka upp nar de vill.
** Ursakta att jag inte anvander svenska tecken har i USA.
Fast, näe, så himla märkligt är det inte.
Det handlar om att ha eller kunna ha fler än en partner, det är egentligen allt. Allt annat är konsekvenser, och mycket som man pratar om i polykretsar, som ärlighet och kommunikation, är något som jag tycker borde höra hemma i vilken relation som helst, oavsett relationsform!
Jag läser lite titt som tätt kommentarerna till artikeln som svartsjuka som kom i DN nyss (som handlar om svartsjuka i samband med polyamori), och blir förvånad över hur märkligt ett sånt förhållande verkar vara, och hur väldigt mycket (ibland smått ”intressanta”) funderingar det finns runt det.
I samband med det här blir jag allt mer övertygad att man, istället för att med saker som The 12 Pillars of Polyamory (där man lätt kan få intrycket att polyamori borde vara allas frälsning för ett lyckat förhållande) slå ett stort slag för just polyamori, borde ta och försöka uttrycka hur man tycker att ett förhållande – oavsett form – borde fungera. När man är klart med det kan man börja lägga på de detaljer som skiljer ett monoamoröst förhållande från ett polyamoröst dito.
(relationsanarki, som jag har förstått inte har något koncept för ”förhållande”, har jag lite svårt att kommentera i samband med det här… på sätt och vis är det ännu mindre märkligt, fast man kan tycka att det är ännu märkligare…)
/levitte
Har länge funderat på det här med kulturella arketyper. Nu vill jag inte att folk som sysslar med psykologi tolkar det som en Jungiansk grej – det är en helt annan diskussion. Jag har funderat på vilka myter, bilder och berättelser om flersamhet som vi har i vår kultur och jämföra dem med all den tvåsamhet som vi blivit matade med.
Det finns en del filmer: Vicky Cristina Barcelona, Threesome och Home at the end of the world är tre Hollywoodfilmer som berör triader på olika vis. De är helt olika i sitt innehåll, sin genre och sin stil, men har en sak gemensamt: Dramaturgin för relationerna. Det är tre personer som mer eller mindre oväntat blir en triad, har en mysig tid gemensamt och sen tar det slut efter ett förutsägbart mönster. Det kan liksom aldrig sluta lyckligt för triader.
Bara en film som jag kan komma på direkt har ett lyckligt slut för en triad: Bandits Det är en riktigt bra film på många vis, by the way. Inte ens den helt suveräna filmen Shortbus är helt positiv, men här talas åtminstone om flersam sexualitet, utan fördomar och med en fantastisk setting. Shortbus förtjänar en helt egen bloggpost. *Note for future reference*
Det här är kruxet med de kulturella arketyperna: de innehåller väldigt få flersamma alternativ och ännu färre BRA flersamma alternativ.
Tänk efter. I svensk film hittar vi Tillsammans med ett typiskt exempel på varför folk säger att ”man testade det där med öppna förhållanden på 70-talet och det funkade inte”. Jag tror att det är klart att det inte funkar, om vi inte har några bra bilder och förväntningar på det. Det är klart vi inte vet hur vi ska förhålla oss, om vi inte har någon polynorm att anpassa oss till.
Tänk på alla de som inte har förstått att det finns ett polyalternativ och att det inte är dem det är fel på när de inte passat in i monosamhället… På de som undrar varför de aldrig kan lyckas att hålla sig till en. Många av oss kommer ju i kontakt med de här idéerna när vi är relativt gamla, mitten av våra 20 eller så för de flesta som jag känner personligen. Men många av dessa har känt att det var nått konstigt med det hela redan tidigare.
Vi kan se det här med avsaknad av polynorm som en befrielse, som att vi kan själv få uppfinna och definiera, eller strunta i att definiera, vad våra relationer ska vara. Men det är svårt, man känner sig konstig och missanpassad i samhället, och man har de där bilderna om den där ”sanna kärleken” i en också.
Det hjälper att ha några saker att hänga upp det hela på – ett teoretiskt ramverk (som finns), ett community/samhörighet med folk för att inte känna sig ensam (Polyheart är ju en toppengrej där, men mer ”verkliga” samhörigheter hade varit bra) och kulturella bilder att se som: ”Det där är precis vad jag vill ha, vad min kropp och själ önskar och längtar efter”.
I litteraturen finns fler exempel än i filmen, oftast i Sci-fi-genren. Här har jag hittar inspirerade och igenkännande litteratur: The fifth sacred thing, The moon is a harsh mistress , etc. Tyvärr når inte den här formen av kulturyttringar ut till lika många, och de är inte lika direkta att plantera bilder i vårt undermedvetna. Men de är bättre än inget antar jag.
Så till slut en liten uppmaning till alla er som sysslar med kultur av något slag – Börja göra dessa frågor synliga, skapa positiva bilder, gör reportage, skapa barnböcker och tavlor och filmer. Det är för alla andras och er egen skull. Diskutera problemen, men också lösningarna och den poetiska skönheten i polykulturen.
/morganjarl
Jag ska försöka skriva om polyrelaterade saker som händer under min San Francisco-vistelse. Om en vecka bär det av!
Med tanke på att folk ofta undrar hur de ska få till planeringen, har jag ett tips. De familjer och polymänniskor som har lite svårt att koordinera sina scheman och få tillvaron att funka, kan jag rekommendera att ha en gemensam kalender. Om ni är mer av pappersmänniskor, bör den ha mycket gott om plats för att rymma all information. Det som är ännu mer praktiskt, är att ha en kalender i datorn eller på nätet och att ni kan synkronisera era kalendrar med varandra.
Ett exempel på online-kalender som kan göra just det: Googlekalender
CNN om monogami, otrohet och polyamori
Det är ett vanligt tankefel, att polyamori och ärlig icke-monogami skulle vara samma sak som otrohet. Folk tycker om att klumpa ihop sådana saker, fastän det inte har med varandra att göra. Ärlighet, öppenhet och möjlighet till mer kärlek handlar verkligen inte om lögner och svek.
Ett annat tankefel som de gör, är att det är ”naturligt” att leva monogamt, trots att de några meningar innan hävdat att det _inte_ ligger i vår natur att endast ha en partner någonsin i våra liv. Jag är inte direkt en anhängare av naturlighet. Jag anser att vi är tänkande varelser som kan se saker från olika perspektiv och att vi alla är olika. För en del funkar monogami i den moderna varianten (seriemonogami), för en del funkar polyamori och för en del finns det ingen mening i att sätta etiketter och stänga in relationer i definitionslådor. En del upplever att olika relationsformer funkar bäst under olika perioder i livet.
Förutseende personer har börjat planera för poly-aktiviteter under kommande Stockholm Pride 2010 och arbetet ar i full rullning. Det är viktigt att börja i tid, för rätt vad det är så är det dags. Ju fler som engagerar sig, desto lättare blir arbetet, så: anmäl intresse om du vill bidra på något sätt!
Foreningen for flersamma relationer
Eller Polyheart.se
/polyfire
Isabelle Ståhls artikel på Newsmill: http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/03/moralismen-kring-tigers-otrohet-forminskar-kvinnan
/polyfire
